Svart, eller?



Igår dog min pappas brors fru, mina kusiners mamma.
Hon kämpade i några år emot cancern, men igår orkade inte kroppen längre.
Mina tankar går speciellt till Lasse, Simon och Ida.
Jag kan inte själv tänka mej att förlora min mamma, det finns bara inte.
Så jag kan inte alls tänka mej in i hur mina kusiner känner i denna stund,
eller hur Lasse känner efter att ha förlorat sin fru.
Det är otäckt hur grymt orättvis världen kan vara ibland.

Dock tror jag att Sussi själ har vandrat vidare och finns
eller kommer att finnas i en annan skepnad såsmåningom
även om hon har lämnat just denna kropp.

Vad tror ni om sånt, tror ni på själavandring?
Eller att när man dör så dör man?
Blir vi änglar?
Eller blir allt bara svart när man dör?


Kommentarer
Postat av: Hanna

Åh nej så hemskt. I början forstod jag inte vem din pappas brors fru var men när jag kom till Simon plingade det till. Orättvist är vad det är. Tänker på er alla.

2009-03-22 @ 14:47:32
Postat av: J

Nej vad tråkigt, jättehemskt. Och orättvist.

2009-03-22 @ 18:33:55
URL: http://mittimellan.blogg.se/
Postat av: Sandra

Åh nä vad tråkigt, beklagar så mycket! Nä man kan som inte alls förstå och tänka sig hur det är att förlora mamma, usch vad hemskt.



Jag tror då på ett liv efter, vi kan inte bara försvinna och bara vara borta. Nått annat måste ju hända...



Kram vännen!

2009-03-22 @ 20:50:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0